Sömnbehov noll

En liten tupplur under förmiddagen och kvällen blev inte så barnfri som vi hoppats.  Att sova i sin säng är inte att tänka på för den envisaste lilla ettåring. Efter två timmars skrik och gråt i hennes säng tänkte jag att kanske somnar hon mig mig framför tvn men icke.... Glad som en lärka över att få komma upp i "frihet" mest likt en överförfriskad Duracellkanin hoppade Mollie i soffan och gick bärsärkargång i köksskåpen. Kvart i tio på kvällen tog Mathias resolut med sig Mollie ut i bilen för ett sista försök att få ungen att somna.  Då hade vi sedan klockan sju försökt få henne att somna i sin säng. Någonstans i backen stötte hon äntligen på John Blund. I dag får hon inte ens att blinka lite för långsamt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0